Utbyte Visby-Swaziland

I oktober 2017 reste tre lärare och en rektor från Solbergaskolan till Sifundzani High School i Swaziland. Resan bekostades av statliga medel från Atlasprojektet (se länk nedan). Målet var ett utbyte där lärare och elever från de båda skolorna ska dela med sig av erfarenheter och kunskap. Syftet med den första resan var att etablera kontakter och planera fortsättningen på projektet. Nästa steg är att lärare från skolan i Swaziland åker till Gotland och besöker Solbergaskolan i maj. I det långa loppet planeras ett utbyte där elever samarbetar runt de ”globala målen” som FN har satt upp.

Att göra en resa av denna sort är omtumlande på många sätt. Det är omöjligt att förutsäga vad man kommer att prata om efter en skoldag men man kan vara säker på att det finns mycket att diskutera. SHS är en semiprivat skola med barn i åldrarna 13-18. Lärarna är högutbildade, klasserna är något större än en normalstor gotländsk klass och alla elever har egna surfplattor. Relationen mellan lärare och elever är öppenhjärtig men eleverna visar samtidigt stor respekt för sina lärare. Klassrumsklimatet är livligt och dynamiskt. Lektionerna startar och slutar vid samma tid, vilket gör att alla elever och lärare har rast samtidigt. Lektionsinnehållet är i stort sett detsamma som i Sverige, men då studierna baseras på valbara kurser når elever som väljer t.ex. mycket matematik, längre inom detta område (och kortare inom andra områden).

Erfarenheter

Det är de små detaljerna som skiljer brukar man säga, men i detta fall är det snarast de små detaljerna som förenar. Barn har olika bekymmer, drömmar och värderingar men de hanterar dem på samma sätt, både i Sverige och i Swaziland. Lärare kämpar med stora grupper, trötta elever och krånglande teknik överallt. Vissa elevgrupper fungerar bra medan andra fungerar mindre bra och en del lärare har en tydligare kommunikation och bättre fungerande undervisning än andra. Snabba beslut och bristande kommunikation skapar frustration och leder till missförstånd.

Jag har dock sett att det finns skillnader som vi kan lära oss av och använda i vår framtida lärargärning. En stor skillnad är att lärare i Swaziland inte tvekar att bedöma elever framför klasskamraterna. Gör eleven fel eller misslyckas berättar läraren för klassen vad felet var och vad man borde göra istället. På detta sätt får alla lära sig av elevens misstag och eleverna verkar tacksamma för att de får hjälp att förbättra sig på detta sätt. I Sverige är vi mer ängsliga att påpeka elevernas misstag inför de andra, men vi har mycket att vinna på att skapa ett klimat i klassrummet, där syftet är att alla ska lära och då kan vi inte låtsas att allt eleverna gör är bra (och sedan kanske påpeka misstagen personligen i efterhand).

En annan sak som vi kanske har glömt bort i matematiken, är kraften i att elever själva redovisar sina lösningar på tavlan. I Swaziland är det mycket vanligt att eleverna tar tavlan i anspråk.  Detta har för mig personligen lett till att jag har infört ” dagens uppgift” på mina mattelektioner. Det innebär att jag väljer ut en uppgift som jag presenterar i början av lektionen. När eleverna har arbetat en stund med den, lottar jag en elev som får komma fram och presentera sin lösning. Innan detta har jag försäkrat mig om att alla elever har något att presentera om de blir lottade. På detta sätt tvingas eleverna att förbereda uppgiften på ett mer noggrant sätt och diskussionen efter kan handla om olika metoder för att lösa uppgiften.

Intrycken är många och det tar tid att samla sig efter en sådan resa. Jag rekommenderar alla att göra ett liknande utbyte någon gång under sitt arbetsliv. Pengar finns, bara man orkar söka och i detta fall var det väl värt besväret.

Elever på Sifundzani High School uppskattar sina lärare

 

Länk till Atlasprojektet:

https://www.utbyten.se/program/atlas-partnerskap/

 

Rikard Wester, förstelärare på Solbergaskolan

Kommentera