Att våga ta steget

Det kanske finns där. Det där motståndet. Ibland ser jag det hos mina elever. De väger fram och tillbaka och törs inte riktigt ta språnget ut i det okända. Det kanske finns mycket att förlora. Alla har sin prestige och ingen vill tappa ansiktet. Vad händer om terrängen inte håller vad den lovar? Om stigen leder en vilse och för en till helt oväntade, ovälkomna platser? Då är vi där, vi lärare, och säger åt dem att de tryggt kan prova sig fram: ”Det är inte farligt att göra fel. Prova och se! Det kommer att fungera! Till slut kommer du ha lärt dig av misstagen. Jag finns här om det går åt skogen.”

Så är vi plötsligt där, vi i lärarledet. Det är ombytta roller. Det är inte så svårt att förstå hur eleven kan uppleva det. Det kan till exempel räcka med att ha en iPad med nytt iOS framför sig för att jag som lärare ska återuppleva den där osäkerheten, eller i värsta fall skräcken, inför att ta det där steget ut i det okända. Det är kanske ett nytt sätt att rapportera in omdömen i Schoolsoft som frustrerar oss. Det är lätt att känna motstånd inför det. Det kan finnas många anledningar att tveka på foten. Nu ska vi alla gå den digitala vägen, vare sig vi börjat sondera terrängen eller inte. Det är beslutat på högsta nivå och vi behöver ta oss vidare utifrån det.

Kanske upplever någon att det inte finns någon vits med allt det här nya, med digitaliseringen, med Skolverkets nya direktiv där vi alla ska bära elevernas digitala kunnande framåt i skolan så att de är förberedda för livet i ett mer digitaliserat samhälle. Vilken nytta är det egentligen för eleverna, kanske lärare frågar sig. Nu kommer det någonting nytt igen, en pålaga som kommer att tynga oss. Men jag tror att det kan bli tvärtom. Jag tror att det här kan bli ett startskott på någonting stort och nytt som kan föra skolvärlden framåt. Jag tror att digitala verktyg verkligen kan utgå från varje elevs nivå och föra kunskaperna vidare på många kreativa, skapande sätt.

Det finns många klassrum med lärare som kan ståta med att vara i framkant i digitaliseringen. Det är toppen! Det är de lärarna som behövs för att sprida goda exempel och glädjen i att våga använda digitala redskap i undervisningen. Genom att visa upp våra idéer för varandra så sprider vi kunskap och glädje i att upptäcka nya vägar för inlärning.

För ärligt talat är det, som vanligt, så att skolan halkat efter igen. Eleverna är ju redan här. De flesta har traskat längs den digitala gatan sen de var småungar och de kan hantera sms-konversationer med tummarna i en hastighet som inte någon fyrtiofemårig fröken kan komma i närheten av. Det är bara det att några elever inte använder verktygens fulla potential i syfte att lära sig skolämnen, utan mer på fritiden. Eleverna kanske har själva redskapen men de utnyttjas inte till fullo. Det är här vår pedagogiska kunskap kommer in. Det är här vår yrkesskicklighet som lärare behövs för att orientera eleverna mot kunskapsmålen. Genom att vi lärare börjar ta oss fram på den digitala arenan så öppnar vi nya sätt att utveckla vår undervisning. Du ska inte ge upp din lärarfilosofi utan få fler färger på den pedagogiska paletten helt enkelt.

Det är naturligt att vara skeptisk till att ta nya vägar. Det var både Platon och Sokrates som kritiserade läsning som var en nymodighet på deras tid. Det är naturligt att vara försiktig, men samtidigt är det helt okej att göra fel. Det är helt okej att vi som lärare är nybörjare på den digitala arenan för vi måste börja någonstans, eller hur? Vi är vana vid att vara experter i våra klassrum, men kanske är det här ett område där flera av oss behöver vara ödmjuka inför att vi behöver fylla på våra kunskaper? Vara lite extra snälla mot oss själva och varandra ifall någonting blir fel ibland? Kanske är det så att du behöver en bra guide eller en guidebok i det där nya digitala landskapet? Då ska du utforska internet efter bra pedagogiska tips, prata med dina kollegor, med din rektor och med våra IT-pedagoger och efterlysa det du behöver veta mer om. Bli bara inte stående utan våga dig ut nu, för jag kan nästan lova dig att de nya kunskaperna kommer att ge dig väldigt spännande upplevelser i din undervisning. Det kan inte bli mer än några felsteg på vägen och på samma sätt som vi uppmuntrar våra elever så är det ju genom de där felstegen som vi lär oss. Kanske är det genom att gå lite vilse som du hittar rätt väg till slut? I framtiden är det din tur att vara någon annans guide i det här intressanta, digitala landskapet.

Scanna gärna QR-koden på bilden

 

 

 

 

 

 

 

 

Malin Munkhammar, special- och förstelärare med inriktning på IKT i särskolan på Wisby Gymnasiet

 

Senaste kommentarer
  1. Ulf ekvall
  2. Helen Erlandsson
  3. Mikael Sjöberg

Kommentera