Navigera i den digitala samtiden

Katarina Graffman har sedan 2004 kontinuerligt genomfört flera etnografiska studier (observationer/intervjuer) som skett i den verkliga miljön kring de ungas mediebeteende. Detta är en svensk studie men den bekräftas av andra liknande studier i t.ex. USA.

När internet växte fram i mitten av 1990-talet fanns stora förhoppningar om att det skulle bygga framtidens kunskapssamhälle. Istället bygger de unga ett relationssamhälle. Relationssamhället skiljer sig från kunskapssamhället genom att man främst umgås med sina likar vilket leder till bubblifiering. Detta innebär dels att grupper i stor utsträckning saknar kontakt med personer eller kunskaper utanför gruppen, dels att när man går in på en sajt så lagras informationen och dyker upp på din sida när du surfar. Alltså det som du kan vara intresserad av dyker upp automatiskt, exempelvis reklam. Många, men inte alla, är medvetna om att de sökträffar som dyker upp inte nödvändigtvis är de mest relevanta utan beror på exempelvis tidigare sökhistorik. Det som lägger sig som nr 1 när jag söker på internet blir kanske inte som nr 1 när du söker. Detta kallas fyrtornet och baseras på en algoritm i datasystemet beroende på din internethistorik. När du googlar på t.ex. Netflix så rekommenderas du filmer som grundar sig på filmer du tidigare sett.

Det visar sig också att vana internetanvändare kan ha svårt att söka information. De har problem med att formulera sökord. De uppvisar ett motstånd till att orientera sig på hemsidor som de inte känner igen. Många ungdomar är väl medvetna om att de ska förhålla sig till källkritiska till den information de finner på nätet men i verkligheten är det lite si och så med det. Valet hamnar ofta på att klicka på första sökträffen som kommer upp.

Internet ger således inte per automatik ny kunskap.

Många äldre däremot utgår från bilden av kunskapssamhället som de har med sig sedan skoltiden, utantillkunskapen, när de förhåller sig till nätet.

Man kan spekulera i om en ny klassklyfta håller på att växa fram. En klyfta mellan de som kan söka och använda information och de som bygger relationer? Eller kommer relationsbyggande att bli en ny spetskompetens?

Begreppet ”noll koll”. För unga är noll koll inte detsamma som att sakna kunskaper. Att ha noll koll handlar i stället om känslan av att inte vara informerad om vad som händer i det sociala nätverket. Att ha koll handlar om att ha koll på sina vänner och sina närmaste omgivning att ständigt vara uppdaterad. Begreppet noll koll beskriver hur de unga känner sig om de inte har tid eller möjlighet att ha koll på alla sina vänner eller det som de betraktar som relevant information för dem. Digitalt konverserar eller umgås man bara med vänner från skolan, sociala kretsen eller de som har gemensamma fritidsintressen. De har en press att hela tiden uppdatera sig om alla vänners förehavanden på nätet. Svarar man inte tillräckligt snabbt på ett meddelande eller låter bli att gilla en bild riskerar den personen att vännerna blir sura samtidigt som de själva upplever en omedelbar känsla av att förlora kollen.

Den smarta telefonen är de ungas absolut viktigaste medieenhet. Den är verktyget som ger känslan av koll – det vill säga kontroll både vad gäller det sociala nätverket och den egna identiteten; alltså den del av sig själv som man skapat online.

Telefonen fungerar således som en bekräftelse på olika sätt av den egna identiteten. Utan telefon känner de sig ”nakna”. Den smarta telefonen är en del av deras identitet; den är en kroppslig förlängning. Det digitala jaget fortsätter att leva på de digitala arenorna även om användaren själv inte är där. Användaren går och lägger sig men inte profilen.

Den yngre generationernas konsumtion av innehåll är präglat av snabbhet och underhållning. Allt ska vara underhållande. Underhållande = meningsfullt, annars väljs det bort. Även ”nyheter” ska vara underhållande, här kategoriserar de snabbt. Väljer eller väljer bort. Nyheter och samhällsinformation kommer långt ner på prioriteringslistan. Här redogör en 15-åring för sina nyhetsvanor: Jag brukar läsa intressanta nyheter på nätet. När hon ska ge ett exempel säger hon: Vilka ansiktsmasker som är bra! Vad som är en nyheter skiljer sig men gemensamt  är att den ska upplevas som underhållande.

Bör vi lära oss utantill idag? Provet på Sveriges kungalängd som glömdes bort dagen efter hör till dåtiden. Unga bär med sig sin smarta telefon vilket gör att behovet av att behöva lära sig utantill känns onödig. De anser inte att det är fusk att söka information när man behöver den istället för att hårdplugga inför ett prov och sedan glömma bort det man lärt sig för att det inte var relevant mer än för stunden.

Till det ständiga aktiva strömmandet, konsumerandet och sociala interagerandet har möjligheten att pausa förändrat lektionen på Youtube, datorspelet m.m. Om det inte går att pausa blir det snabbt tråkigt och upplevs som meningslöst inlärningsbeteendet. Där det förut var en nödvändighet att se eller lyssna på hela programmet går det nu att ta en paus när något dyker upp eller när man plötsligt vill göra något annat.

Unga tillbringar så mycket tid i det digitala landskapet att de aldrig kommer att passa in i ett traditionellt analogt klassrum – det upplevs som tråkigt, långsamt och dessutom känner eleverna att de inte har någon kontroll. Att inte kunna pausa en lektion för att lösa någon annan uppgift som plötsligt dyker upp i huvudet fungerar helt enkelt inte enligt den logik de är vana vid. Detsamma gäller i arbetslivet när det väl är dags för det.

Man brukar säga att teknik utvecklas snabbt, beteenden långsamt. Men den nya medietekniken har medfört ett förändrat beteende som ställer krav på mer traditionella institutioner att förstå och förändras i takt med dem.

I boken finns också ett kapitel skrivet av Jonas Söderström: När digitala hjälpmedel blir skitsystem. Detta är taget ur forskningsprojektet Villkor för lärararbetets organisering:

Knappt 300 lärare rapporterade in 540 fall där tekniken fungerade dåligt vilket hade drabbat eleverna på något sätt på tre dagar.

I snitt hade alltså lärarna drabbats tre gånger/skolvecka. Det innebär 100 gånger på ett läsår för varje lärare vilket innebär nästan 15 000 störda undervisningstillfällen på en termin och över 30 000 tillfällen på hela läsåret. I en medelstor kommun med 500 lärare skulle dålig digital teknik ”äta upp” 10 lärartjänster och försämra över 217 undervisningstillfällen under ett helt skolår.

Men det viktigaste i en skola är förstås eleverna. Ett förslösat undervisningstillfälle drabbar ju inte bara en elev utan oftast en hel klass. Räknas en klass med 25 elever per störningstillfälle får vi rent absurda siffror: 750 000 gånger har enskilda elever fått sämre undervisning på grund av den tid lärare måste lägga på dålig teknik, samt på grund av de omprioriteringar de sedan varit tvungna att göra. Under ett läsår. I dessa två kommuner enbart. Tekniken var av god kvalité i dessa skolor.

Iréne Rodebjer, specialpedagog på Gråboskolan

 

Referens

Katarina Graffman och Jonas Söderström (2009). Konsumentnära varumärkesutveckling – Effektivare varumärkesstrategi med komersiell etnografi. Libers förlag.