Vilken typ av möten vill du vara på?

Du sitter på ännu ett möte. Det finns en dagordning men diskussionerna handlar om helt andra saker. Du suckar djupt inombords. Tänk om du istället fick gå därifrån och göra det du verkligen skulle behöva. Tänk om hon bara kunde vara tyst och lyssna istället för att starta ännu en ny diskussion. Och kan han inte bara strunta i att ge en anekdot till varje punkt ni går igenom. Suck igen.

Känner du igen dig? Var bara lugn. Botemedlet finns genom att öka din förståelse om hur grupprocesser fungerar och lära dig att förhålla dig till dessa.

Genom läslyftet fick jag möjlighet att lyssna på Chris McIlroys föreläsning om ”Grupprocesser”. Förutom att tala om vikten av att ha ett tydligt mål med mötet, som alla är överens om, pratade han om alla de olika förväntningar som kan finnas i en grupp. Han nämnde här beroende som innebär att alla medlemmar i en grupp utgår från att det endast är ledaren i gruppen som kan något. De är beroende av ledaren. Alla initiativ ska komma från hen och därmed slipper övriga gruppmedlemmar att ta ansvar för det som händer i grupprocessen. För ledaren kan det innebära att denne hamnar i en maktställning vilket en del av oss människor gillar. Fast det kan bli svårt att utveckla det gemensamma arbetet i positiv riktning, att föra arbetet framåt.

Flykt-beteende förekommer också ofta i en grupp. Det är när vissa personer inte vill delta aktivt på mötet, ta eget ansvar eller hela tiden gör sitt bästa för att inte ens behöva dyka upp. Frågan är hur man ska förhålla sig till denna personlighetstyp.

I gruppen kan det även finnas de som kommit dit med målsättningen att få umgås med andra, utbyta lite struntprat och ha det gemytligt tillsammans. Detta kallas för parning.  Då undviks alla former av olikheter och konflikter. Att föra konstruktiva diskussioner är därför helt uteslutet. Även här är det svårt att få till ett positivt arbete i gruppen.

Ibland råkar man ut för att mötet präglas av en kamp. Inom gruppen finns då olika subgrupper som bildar en destruktiv och otrygg stämning där alla tvingas att välja den ena eller den andra sidan. För varje subgrupp finns det en ledare som drar åt olika håll. Inte heller detta leder till något utvecklande för gruppen.

Hur ska vi då göra för att våra möten inte till 70 % av tiden ska kännas meningslösa för deltagarna, vilket enligt forskningen sker i dagsläget? Här kommer några konkreta tips som kom upp under föreläsningen:

  1. Var tydlig med mötets syfte. Vilka punkter ska tas upp? Vad förväntas av varje deltagare. Det är viktigt att alla känner att de har något att bidra med och blir lyssnade på.
  2. Om du inte håller med det som tidigare sagts av någon, inled inte med ”Ja, men . . . ” Börja istället med att återknyta till tre saker som personen sagt och som du faktiskt kan hålla med om. Då kommer hen att lyssna mer på det du har att säga än om du sågar allt som nämnts av hen tidigare.
  3. Använd dig gärna av öppna frågor gentemot åsikter som du inte håller med om. Då ökar din förståelse för hens sätt att tänka och personen i fråga känner sig lyssnad på. Det skapar en mer positiv stämning och ert gemensamma arbete kan utvecklas.

Tänk på att den enda person som du kan förändra är faktiskt dig själv. Testa ett nytt förhållningssätt gentemot dina mötesdeltagare på nästa möte och se vad som händer. Under har skett förr!

Malin Nordesjö, Förstelärare, Klinteskolan