Schoolsoft – vad ska jag med det till?

Skolstarten är som ett långt förhållande. Man sitter, inte direkt förväntansfull, i aulan. Det känns snarare lugnt, vant och tryggt. Det är alltid lite för kallt, grannen pratar om julen, barnbarn och extrakilon. Muntra skratt och gemytlig stämning, som att komma hem fast bort.

Man hör ledningen säga ungefär det man förväntar sig medan man i tanken funderar på parkeringstid, kvällsmat och vad som ska hinnas med innan sportlov. Nationella prov, mera genretexter och världsreligionerna. Nåväl tidsnöd kan tacklas och luttrad är man efter alla dessa år i skolvärlden. Stundtals kan det kännas lite som om förhållandet gått i stå, hur många år är det till pension egentligen?

En av de där förstelärarna på skolan har fått i uppdrag att prata om Schoolsoft. Om hur mål, bedömning och dokumentation kan tydliggöras och höja måluppfyllelsen via plattformen. Jag tycker den bara duger till närvarorapportering och kommunikation.

Skolledningen har visserligen förtydligat vad som är “lägsta nivå” av dokumentation i Schoolsoft. Redan innan jul hintades vi om att ha en planering på lut till den här uppstartsdagen i januari. En planering som skulle kopplas mot elev och bedömning i matrisen.

Det känns överkomligt. Jag, precis som övriga kollegiet på Solberga, håller på att ta oss igenom Skolverkets webbkurs Betyg – och bedömning som ges av Karlstad universitet på 30 – 40 studietimmar.

Kursens upplägg liknar många andra lärmoduler med inläsningsuppgifter, diskussionsfrågor, artiklar och filmer med bland annat svenske forskaren Christian Lundahl och Dylan William.

Jag får väl erkänna att den kursen ger kött på benen och jag har förstått att 80% på provet inte är ett B i betyget och vi inte kan använda pysparagrafen till all oförmåga.

Solberga 4-6, en av tre arbetsenheter, har dessutom redan beslutat att använda Schoolsofts matris då den enligt dem har många fördelar. Oavsett vad jag sitter här och tycker om bedömning och dokumentation är jag ålagd att göra den.

Kanske är inte mina anteckningar i pärmen de mest tillförlitliga och de kräver en förklaring för att utomstående ska förstå. Medan jag frenetiskt funderar på vad i Centrala Innehållet jag ska använda mig av hör jag kollegan där framme läsa följande direkt från Skolverket:

Hon anser vidare att Schoolsoft är ett väl fungerande verktyg som hanterar trevägskommunikation. Genom att använda plattformen underlättas mitt uppdrag som lärare påstår hon. “Ha, övertyga mig först”, säger jag bara.

“Jag tydliggör mål och kunskapskrav”, fortsätter hon.

“Jag kommunicerar elevens resultat med eleven / hemmet / skolledning”.

“Jag har ett samlat, dokumenterat underlag vid utvecklingssamtal och betygsättning. Dessutom ger jag både mentor och elev tydlig överblick av andra lärares omdömen inför det elevledda samtalet.”

Det här kunde ju vara något förstås. En del kollegor skriver aldrig ner något och man får jaga dem med ljus och lykta tills man i bästa fall får en klasslista med intetsägande kommentarer som till exempel bara ett betyg eller hemsnickrade matriser. Inte något om vad betyget baseras på eller vad som saknas för att nå ett högre. Hur ska jag veta? Än mindre eleven.

Hon fortsätter med “Eleven får även möjlighet att vara en aktiv del av sin lärprocess och jag får ett kvitto på min undervisning genom att eleven ges möjlighet att återkoppla direkt till uppgifter”, vilken är en av Dylan Williams nyckelstrategier.

“Jag kan både ge generella kommentarer, applicerbara på andra ämnen vilket forskning visar ger goda resultat och välja att ge specifika kommentarer i samband med matrisen.”

Hon vurmar för andra formativa redskap och menar att det handlar om att bedöma för att lära i första hand. Padlet, Whiteboard, Answergarden, Kahoot, Mentimeter är några av dem.

Hennes åk 6 elever har haft sina edu-konton kopplade till Schoolsoft. Där har de gjort mycket av skrivandet i delade dokument via Google Drive. Till viss mån intresserad, funderar jag vidare. Om eleverna använder de stödmallarna jag redan nyttjar kan de vara en resurs åt varandra samtidigt som de utvecklar sina texter och jag ändå har insyn i processen via de delade dokumenten.

För att förbättra deras alster kan jag lägga kommentarer och färgmarkeringar för miljö, känslor och tankar direkt i deras texter. Jag kan också länka till en djupare förklaring eller ett klipp på webben. För mig som lärare innebär det en inklistrad länk, ett klick i färgmatrisen på Schoolsoft. Klart! Det tar sig!

Väl värd att läsa. Studenterna på lärarprogrammen vid Uppsala Universitet har denna som kurslitteratur.

Digitalisering som lyfter skolan, teori möter praktik. Fleisher, Kvarnsell. Forskning möter elevnära arbete och fokuserar på att vi bör dra nytta av digitaliseringen för att också öka elevernas möjligheter.

Sedan visar hon en skärmdump där hon i svenska bedömt kunskapskravet “Dessutom kan eleven ge enkla omdömen om texters innehåll och utifrån respons bearbeta texter mot ökad tydlighet och kvalitet på ett i huvudsak fungerande sätt.”

Man kan delvis se hennes kommentarer till texten som eleven gjort och hur de ska bearbeta den. Eleven återkopplar i sin tur genom att kommentera hur den utvecklats men där eleven även gjort en utvärdering av sitt skrivande över tid och vad den behöver hjälp med för att komma vidare nästa termin.

Mmm, okej då! Det kanske kan vara nåt.

Sista skärmdumpen (nedan), där hon visar Schoolsoft utifrån den samlade bedömningen från arkiverade uppgifter tre år tillbaka, övertygar först när jag förstår att varje färgat fält är klickbart.

Klickar jag där, visas hela uppgiften igen, lärarens kommentar och läsåret den gjorts samt antal gånger eleven bedömts på den färdigheten. Kvar för mig vid betygsättning är att beakta progressionen. Ett A i åk 4 är som bekant inte detsamma som ett A i åk 6. Bomull för själen vid betygsättning.

På Solberga används röd markering endast på E-nivå och behöver uppmärksammas av oss pedagoger främst för att komma till rätta med vad som återstår. Jag är som lärare skyldig att låta eleven på olika sätt få visa vad den kan och på samtliga nivåer.

Slutligen skapar hon en uppgift och kopplar mot matrisen men efter ett par klick är jag väck. Tur att det finns en lathund för sen uppmanas vi göra en uppgift inom ett arbetsområde, i ämnesgrupper, som skall kopplas mot elev och matris samt bedömas på Schoolsoft.

Om största skillnaden för eleven ligger i varje enskilt planerad lektion är det förstås där vi måste börja. Gemensam planering, samsyn och sambedömning tillåter fokus på att träna förmågorna samtidigt i olika ämnen.

Likvärdig bedömning tål att jobbas på. Kanske är det just digitala verktyg, exempelvis Schoolsoft, som hjälper oss strukturera, rama in och sätta fokus på de pedagogiska tankarna bakom dokumentationen.

Betyg- och bedömningskursen, våra områden i Prio med bland annat gemensamma planeringar kan ta Solberga från Good till Exellent! Återstår väl bara att ge förhållandet lite nytändning att överge lugnt, vant och tryggt innan pensionen!

Om du tänker dig ett år framåt i tiden, hur har din dokumentation och övrig användning av Schoolsoft förändrats jämfört med idag?

(Psst..du kan dra i listen för att se vad kollegorna tänker)

Pernilla Mattsson, lärare, Solbergaskolan

Senaste kommentarer
  1. Linus Sällström