Specialpedagogik för lärande i Fole/Stenkyrka

Specialpedagogik, specialpedagog, speciallärare, specialpedagogiklyft, speciella elever. Vad är egentligen ett specialpedagogiskt perspektiv? Behövs begreppet specialpedagogik? Vad är specialpedagogik? Tillsammans med dessa specialbegrepp dyker begreppen inkludering och delaktighet upp. Är dessa begrepp förenliga? Kan vi i skolan arbeta inkluderande och för alla elevers delaktighet samtidigt som vi har alla dessa specialbegrepp?

Jag arbetar som specialpedagog under utbildning, jag är även handledare för skolverkets nya ”lyft” specialpedagogik för lärande. Frågor som har dykt upp inför vår gemensamma kompetensutveckling är: varför deltar vi i detta lyft? Kommer det bli merjobb för skolans lärare om man också förväntas att arbeta specialpedagogiskt? Två viktiga frågor tycker jag. Mitt spontana svar är självklart, nej det blir inte merjobb det blir lättare. Fast det är klart, om vi i skolan bara kunde ta bort de elever som tar extra tid av oss eller på annat sätt inte passar in i en färdig box, så skulle arbetet kanske bli lättare. Det skulle bli lättare på det sätt att skolan får färre elever. Fast utifrån gruppsykologi vet vi ju att om vi tar bort en deltagare i gruppen så får någon annan i gruppen rollen. Hm, ingen bra lösning alltså, för då blir inte jobbet lättare.

I vårt kollegiala lärande i Fole/Stenkyrka skolområde håller vi på att utveckla en avgörande synvända! Under några år har vi pratat om extra anpassningar för vissa elever. Just detta kan innebära ett merjobb för den enskilde läraren, elever som behöver individuella planeringar, egna scheman, tydligt bemötande, tydliga instruktioner, lågaffektivt bemötande, osv. Detta arbete med fokus på den enskilde eleven är ett individorienterat perspektiv på inkludering och kan upplevas tungt, svårt och tidskrävande. Synvändan består i att gå ifrån ett individorienterat inkluderingsperspektiv till ett gemensamhetsorienterat perspektiv på inkludering, det vill säga en kollegial samsyn. Detta betyder att vi redan i vår planering i bemötandet av elever behöver tänka att ALLA ska inkluderas, att vi använder ett bemötande, metoder, pedagogik som passar ALLA! Pedagogik som passar alla istället för specialpedagogiska metoder som passar några!

I denna lärandegrop står vi nu, och tack vare det kollegiala lärandet så har vi alla förutsättningar att fortsätta med vår synvända, och då är jag helt övertygad om att det inte blir merjobb utan att vårt uppdrag att möta ALLA elever blir lättare!

Anette Olsson, specialpedagog under utbildning, Fole/Stenkyrka skolområde