Mer modersmål åt folket!

Med facit i hand är det lätt att vara kritisk. Egentligen är det alltid lätt att vara det. Att vara skeptisk på förhand och kritisk i efterhand ger en på något sätt oftast rätt. Man kan alltid hitta något negativt i någon annans beslut.  Om man aldrig framför det man upplever är galet kan man heller inte förvänta sig förändringar – fortsätter vi som tidigare får vi samma resultat. Frågan jag ställer mig är vad som kan göras annorlunda i den gotländska skolans nuvarande mottagande av nyanlända, flerspråkiga elever?  

Integration är en process som måste handledas och styras. Den sker inte automatiskt även om det skulle passa vår organisation och våra ekonomiska förutsättningar. Flertalet lärare på Gotland vittnar om svårigheter när integrationen förväntas ske utav sig själv. De nyanlända eleverna lämnas i många fall i helklassundervisning utan att förstå ämnets syfte eller kunskapskrav, dessutom utan studiehandledning på sitt modersmål.  

Tidigare har nyanlända elever placerats i förberedelseklass när de ankom till den gotländska skolan. De har sedan portionerats ut i klasser efterhand deras kunskaper varit tillräckliga och de ansetts mogna för det. Detta sätt att organisera undervisning har av olika forskare, bland andra namnkunnige Nihad Bunar vid Stockholms Universitet, mötts av kritik och sagts vara exkluderande och inte främja integration.  

Bort med förberedelseklasserna 

För ett par år sedan bestämde därför många huvudmän att dessa förberedelseklasser skulle tas bort och då hördes röster för att det skulle bli svårt för de mottagande skolorna. Det skulle bli jobbigt för skolledarna, för lärarna, för klasskamraterna men framför allt för de nyanlända eleverna. För skolledare låg utmaningen i att i princip utan merkostnad rekrytera personal med adekvat utbildning, helst flerspråkiga med svenska-som-andraspråks-behörighet. Klasskamraterna i sin tur skulle förväntas interagera med människor som kommer från en helt annan kultur och språk än de själva. På många skolor utsåg man faddrar i klassen som skulle ha extra omsorg om de nyanlända. De skulle alltså i princip utan ledsagning klara detta i klassrumssituationer och i sociala sammanhang utan gemensamt kommunikationsspråk. Den undervisande läraren i klassrummet fick ytterligare en anpassningsparameter att ta hänsyn till. Den allmänt hållna inkluderingen, att alla ska vara med i klassrummet oavsett svårighet och hjälpbehov, skulle nu försvåras ytterligare av att flera elever inte förstod undervisningsspråket svenska. Sist men inte minst befarades det att bli svårt för den nyanlände eleven att placeras i ett nytt sammanhang utan att få hjälp till att göra sig förstådd. 

Kritiken tystas 

De kritiska rösterna tystades med en försäkran om att en mottagningsenhet skulle utformas och att den skulle sköta all kartläggning och samhällsintroduktion som sedan mottagande skola skulle kunna skörda frukterna av och jobba vidare med. Mottagningsenheten Lotsen bemannades upp med behöriga lärare och flerspråkiga studiehandledare. De skulle behålla eleverna maximalt i åtta veckor och sedan slussa ut dem i skolorna som då skulle ombesörja intagning efterhand de nyanlända ankommer till Gotland. De nyanlända skulle ut i helklass och det borde fungera om undervisande lärare gavs några fler verktyg att använda. Att jobba språk- och kunskapsutvecklande skulle gynna alla elever i klassrummet. 

Facit i hand 

Med några års erfarenhet i ryggen kan vi sägas ha facit på hur det fungerar. Den mottagande enheten Lotsen kan inte på samma sätt som en förberedelseklass preparera eleverna för helklassundervisning. De har eleverna för kort tid och jobbar inte med undervisning i alla ämnen utan sköter just kartläggningar som ska gynna mottagande skolors individanpassade undervisning. Problemet är att mottagande skolor inte har möjlighet att ge handledning på alla modersmål som finns representerade, och kan därmed inte anpassa undervisningen efter varje individ. Skolorna kan med andra ord inte använda informationen utifrån kartläggningens resultat utan måste göra det utifrån de resurser och den personal som just den skolan har. Hamnar den nyanlände direkt i helklassundervisning kommer det inte att bli tal om någon anpassad, individuell undervisning alls. Någon forskning på hur ett sådant mottagande fungerar för eleven finns inte. Det som finns är lärarnas vittnesmål om oengagerade och efterhand likgiltiga elever. 

Om en skola får många nyanlända som inte får plats i ordinarie klasser tvingas man bilda en alternativ grupp som i bästa fall går med en vanlig klass i de praktisk-estetiska ämnena. Det är då platstillgång, inte ålder, som avgör vilken klass de blir inplacerade i. Den alternativa gruppen som bildas är misstänkt lik en förberedelseklass men är inte bemannad med behörig personal och ska inte heta just så. Varje skola tvingas organisera efter sina förutsättningar med personal och klassrum. 

Önskemål om stöd på modersmål 

Om nuvarande organisation ska fortsätta måste alla skolor ordna studiehandledning på de nyanländas modersmål. Det finns fjärrundervisning att tillgå men kostnaden är för hög för skolorna och det har hittills prioriterats bort. Under tiden slösar vi värdefull tid för optimal språkutveckling både i svenska språket och i modersmålet. Det finns exempel på elever som efter avslutad grundskola, följt av något år på gymnasiet, är tvungna att börja om med SFI-undervisning. Nu som unga vuxna som vi inte lyckats särskilt bra med. Det måste verkligen kännas som ett misslyckande för eleven och bör verkligen ses som ett underbetyg till skolan.  

Jag menar att vi kommer att lyckas bättre med integrationen om vi agerar annorlunda. De nyanlända eleverna måste stärkas i alla sina språk för att känna trygghet, delaktighet och meningsfullhet. Självkänslan stärks om det egna språket och identiteten framhålls som värdefull. Det är svårt att tänka sig in i en nyanländ elevs situation. Ingenting är sig likt i en kultur och ett samhälle som är totalt annorlunda än allt den hittills känner till i sitt unga liv. De har blivit uppryckta med sina rötter och placerade i ett annat land. Därtill är många av dem traumatiserade av händelser i hemlandet eller på vägen till trygghetens Sverige. Nyckeln till en lyckad integration börjar med att modersmålet prioriteras antingen i form av mer modersmålsundervisning eller studiehandledning. Kosta vad det kosta vill. Vi har inte råd med fler slocknande blickar i skolbänken.

Anette Hölttä, språklärare, Solbergaskolan i Visby

Referenser

Råd och vägledning av nyanlända elever

Nihad Bunars forskning

Regelverk kring nyanländas studiehandledning

Senaste kommentarer
  1. SVA innovatör
  2. Madelene Johansson
  3. Anette Hölttä

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.