Hur gör vi Hkk aktuellt och likvärdigt?

Ämnet hem- och konsumentkunskap (Hkk) består av tre kunskapsområden, mat, måltider och hälsa, miljö och livsstil samt konsumtion och ekonomi. De tre kunskapsområdena speglar det samhälle vi lever i, ett samhälle i ständig förändring, vilket medför att vi som lärare i ämnet måste hålla oss ajour i olika debatter angående miljö, hälsa och ekonomi.

Nyligen kritiserade skolinspektionen undervisningen i ämnet, då de ansåg att många skolor i landet inte följer kursplanen, att man fokuserar mest på matlagning och mindre på bland annat konsumtion och ekonomi, miljö och livsstil samt arbetsfördelning i hemmet.

Hem- och konsumentkunskap är det minsta ämnet i grundskolan sett till undervisningstid. Samtidigt är det ett av de ämnen där den planerade undervisningstiden avviker mest i förhållande till den garanterade undervisningstiden. Under åren har ämnet dessutom fått ett mer omfattande och komplext innehåll.
Studier visar att lärare på olika vis upplever undervisningstiden begränsande i relation till innehåll och kunskapskrav, både vad gäller antalet timmar och lektionernas längd. Detta får konsekvenser genom att innehåll prioriteras bort, elevernas möjlighet till delaktighet i olika arbetsmoment begränsas, vissa moment utelämnas och möjlighet till reflektion och diskussion begränsas.
” (se referens)

Orsakerna till bristerna kan dels bero på brist av undervisningstid, dels bristande ekonomi men även andra orsaker som okunskap eller ovilja att följa kursplanerna. Okunskap kan handla om att lärarna inte alltid har en legitimation i ämnet eller inte har möjlighet att fortbilda sig. Antalet obehöriga lärare i ämnet är högt, detta är något man kan läsa om i rapporten från skolverket.

Oviljan att förändra sin undervisning till att följa kursplanen kan handla om ett invant beteende att göra som man alltid gjort, tidigare kursplaner har inte haft samma krav och innehåll vad gäller de teoretiska delarna som den nuvarande kursplanen har.

Bild på en hushållsassistent och diverse råvaror i köksmiljö.
Foto: Sofie Freiman
Ett ämne i ständig förändring

Läromedlen i hem- och konsumentkunskap blir snabbt inaktuella, vilket innebär att man ständigt måste köpa nytt material. Använder man ett gammalt läromedel så är risken stor att det saknas information eller att informationen är felaktig. Vi som arbetar i skolan vet att ekonomin gör att vi måste prioritera våra utgifter, man har inte med den budget vi har, råd att satsa på både nya läromedel och livsmedel.

Vad ska man välja? Koka soppa på en spik, se matlagningsprogram eller köpa läromedel. Det verkar som om många hkk-lärare väljer att lägga pengarna på de praktiska momenten och drar istället ner på kvalitén när det gäller teorin. Om man får tro rapporten från skolinspektionen.

Vad krävs då för att man ska kunna hålla en god kvalité på undervisningen? Om man ska kunna hålla en god kvalité i undervisningen så kostar det, antingen får lärarna göra eget material, vilket kostar en del i tid eller så får man höja budgeten för undervisningen. För att kunna göra eget material så krävs det att lärarna har rätt kompetens, en förmåga att samla och sammanställa stoff samt att skapa uppgifter och kunna hantera ex. digitala verktyg. Man kan trots en skral budget få kvalitet i undervisningen om man känner till det gratismaterial som finns att tillgå.

Det finns mycket gratismaterial i form av filmer, häften och arbetsövningar utgivna av myndigheter som konsumentverket, kronofogdemyndigheten, statens livsmedelsverk, naturskyddsföreningen samt Världsnaturfonden (WWF) som är producerat för skolan och anpassat till kursplanen. Det är viktigt att lärarna vet var de ska leta för att hitta detta material och då är ämnesträffar ett måste om lärarna ska ha en chans att tipsa varandra.

För att höja kompetensen krävs både fortbildning och kollegialt lärande. Det finns riktade fortbildningar för lärare i hem- och konsumentkunskap som man kan gå men dessa utbildningar blir ofta dyra eftersom de inte är på ön.

Huvudmän och rektorer har också en viktig roll i att utbilda obehöriga lärare i ämnet för att på sikt öka lärarbehörigheterna men också att fortbilda de behöriga lärarna så att de kan hålla sig uppdaterade i ämnet.” (se referens)

Ett annat sätt att höja kvaliteten är att ge tid för ämnesträffar åt lärare som undervisar i ämnet. Då många hem- och konsumentkunskapslärare på mindre skolor är ensamma, är det extra viktigt med dessa träffar, även detta hade man i rapporten från skolinspektionen uppmärksammat.

På mer än hälften av de granskade skolorna saknar läraren en ämneskollega. Det är också ovanligt att lärarna samverkar med andra lärare i ämnet på andra skolor. Det kan därför vara svårt att ensam arbeta med utveckling av ämnet.” (se referens)

Hur gör vi för att hålla undervisningen i hem- och konsumentkunskap aktuell och likvärdig?

Vi som undervisar i hem- och konsumentkunskap på Gotland, känner varandra och vi har en bra uppslutning på våra träffar. Vi har under våra ämnesträffar haft möjlighet att lära av varandra både vad det gäller digitalisering, litteratur, uppgifter och hur vi tänker kring bedömning. Vi har en bra grupp med både nya och mer erfarna lärare som kan hjälpa varandra. Då vi alla känner varandra är det också lättare att ha ett samarbete eller en dialog kring undervisningen.

Efter att ha läst rapporten från skolinspektionen känner jag att en viktig del av mitt uppdrag som förstelärare i ämnet, är att driva frågor kring tid för fler ämnesträffar per år samt en ökad möjlighet till riktad fortbildning inom ämnet. Det kollegiala lärandet och samarbetet lärare emellan är viktigt, genom att träffas har vi chans att ge varandra tips på lämpligt material, lära av varandra och stötta de som behöver hjälp och på så vis har vi chansen att höja kvalitén på undervisningen inom grundskolan på Gotland.

Sofie Freiman, förstelärare i hem- och konsumentkunskap, Romaskolan

Referenser

Skolinspektionen – Hem- och konsumentkunskap i årskurs 7–9

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.