Elevens musikaliska verktygslåda

För att kunna jobba mot ett slutmål måste man nå många delmål på vägen. Jag redogör i den här texten för hur jag använder mig av begreppen verktyg och verktygslåda när jag planerar och genomför min musikundervisning.

Musikämnet är ett ämne som, likt språk och matematik, har en kunskapsstegring som bygger på repetition av moment och utbyggnad eller tillbyggnad på grundkunskaper och färdigheter. Till det behövs hela tiden nya verktyg. När jag utvärderar ett moment där jag ser att en elev inte lyckas börjar jag alltid med att fråga mig själv: Har jag gett eleven de verktyg som behövs?

Med veckointervall på lektionerna, som man har i musik, kan det ju lätt bli så att en elev missat ett moment där de andra fick nya verktyg inför en kommande uppgift. Då gäller det att ge den eleven chans att fylla på i sin verktygslåda innan hen ger sig i kast med arbetet. Jag försöker hinna med att anteckna vilka som är frånvarande vid särskilt viktiga genomgångar för att de säkert ska få den extra stöttning de behöver när de kommer nästa gång. Att repetera förra veckans lektionsinnehåll i början av varje lektion är en bra princip. Var är vi nu och vart ska vi? Då blir det tydligt för alla att vi bygger vidare och det finns chans till frågor och hjälp för elever som behöver en påminnelse likväl för dem som inte var med sist.

Elevernas musikaliska verktygslåda blir välfylld under åren i grundskolan

Spela, sjunga, lyssna, skapa och reflektera ingår i det centrala innehållet. För att förtydliga det för eleverna har jag satt upp den här, något förenklade bilden, i klassrummet. Den har blivit underlag för många bra samtal om vad musikämnet egentligen innebär.

Det finns olika verktyg kopplade till alla delar i ämnet. Jag ska redogöra för mina tankar kring vilka verktyg som behövs för att nå slutmål i tre av tårtbitarna. Reflektera, sjunga och spela.

Reflektera

För att kunna reflektera behövs en hel del musikbegrepp. Eleverna behöver få ord och uttryck presenterade och förklarade för sig inom ämnets alla delar. Reflektionerna förväntas komma upp både i det gemensamma spelet och sången, i lyssnandet och i skapandet. Utöver begreppen behövs praktisk erfarenhet av och kunskap om det som eleverna förväntas reflektera kring.

Elever behöver till exempel få en omfattande presentation av musikstilar och musikkulturen för att kunna reflektera kring särdrag, utveckling och stilbrott både i samtid och historisk tid. De behöver kunna en hel del om ackord och hur man spelar dem innan de kan börja reflektera kring omläggningar och kompstilar. De behöver själva utsättas för musikens påverkan för att kunna resonera om den.

Jag kan komma på mig själv med att ersätta musikord med förenklingar eller alternativa förklaringar för att eleverna ska förstå lättare men rättar mig genast genom att använda det rätta begreppet. När eleverna pratar med mig och till exempel vid gitarrspel säger ruta istället för band eller att vi spelar olika rytm i stället för i olika takt blir det ett viktigt tillfälle för inlärning av de rätta begreppen.

Sjunga

För att kunna delta i unison (gemensam, enstämmig) sång tänker jag att eleven behöver följande verktyg: tilltro till sin egen röst, trygghet i gruppen, röstkontroll över röststyrka, tonsäkerhet, rytm samt ett bra gehör.

De två första verktygen har koppling till självförtroende. Det är verktyg som jag jobbar väldigt mycket med i ämnet och särskilt i sång är det avgörande för resultatet. Rösten är helt kopplad till den egna kroppen och unik i sin klang. I alla moment som innefattar ett instrument kan eleven ”gömma sig bakom” eller ”skylla på” instrumentet. Inte ens när det är de egna fingrarna som har svårigheter är det jobbigt på samma sätt som när rösten brister. I alla sångmoment funderar jag först på om eleven känner sig tillräckligt trygg i gruppen för att prestera så bra hen kan. För det andra funderar jag på om elevens tilltro till sin egen sångröst är tillräcklig för att tillgodogöra sig undervisningen.

Trygghet får eleven oftast av att känna sig sedd, bekräftad, uppmuntrad men ibland ännu mer av att lämnas i fred, få ta sin tid och inte få för mycket uppmärksamhet. Det gäller både från mig som ledare av aktiviteten och av klasskompisarna. En musikpedagog behöver fingertoppskänsla i bemötandet av var och en för att få trygga elever på lektionerna.

Jag väljer lekfulla röstövningar för att hjälpa eleverna att hitta sin röst. De får både testa att sjunga vasst och fult och mjukt och vackert. De får sjunga sitt allra svagaste och sedan sitt starkaste. De får sjunga på ett slött och oartikulerat sätt för att sedan artikulera överdrivet mycket. På så sätt lossar många spärrar. Övningar som glider från det mörkaste till det ljusaste var och en kan samt från det ljusaste till det mörkaste hjälper elever att ta sig ut ur ett begränsat tonomfång. För att bli tonsäkra får de glida runt och sedan lyssna efter min ton och stanna på den. Efter en stund på gemensam eller nästan gemensam ton får de glida runt som de vill igen för att på nytt hitta tillbaka till samma gemensamma ton. Efter några försök brukar det låta med och mer samstämt.

Ibland sjunger vi favoritsånger till originalartisternas inspelningar och det är kul. Då brukar vi kunna reflektera över hur artisterna sjunger och om låten går för högt eller för lågt för oss och om det är svåra rytmiska passager eller om det är lätt.

Spela – Ackordspel

I ackordspel på piano behöver eleven följande verktyg: Kunna namnet på de vita och svarta tangenterna, styrka i fingrarna, förmåga att läsa av ett formpapper eller ett papper med ackordbeteckningar över sångtexten, kunna höra att man spelar rätt ackordtoner och rytmer, kunna prim, ters och kvint i dur och mollackord.

I ackordspel på gitarr eller ukulele behöver eleven kunna begreppen strängar och band, kunna läsa av en grepptabell, kunna ta greppen och få ett välklingande resultat, kunna koordinera slaghand och grepphand, öva upp hastigheten vid ackordbyten, veta vilka strängar som ska spelas, känna till bastoner och kompmodeller.

Spela – Melodispel

I melodispel på piano behöver eleven följande verktyg: Kunna namnet på de vita och svarta tangenterna, styrka i fingrarna, förmåga att läsa av ett papper med meloditoner eller i vissa fall notskrift, kunna höra att man spelar rätt toner och rytmer. Till elevernas hjälp har jag gjort ett papper med tips som sitter längst fram i pianopärmen. (se referens i slutet av inlägget)

Så långt några tankar från mig om musikens verktygslåda. Den elev som inte vet vilka verktyg den behöver frågar inte heller efter dem. Det är där pedagogen kommer in!

Emily Åhlén, musiklärare, Alléskolan


Referenser

Melodispel på piano

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.