Är ett regionalt kollegialt lärande möjligt?

Grundskolan i Sverige, Gotland inkluderat, har flera utmaningar som vi står inför. De sjunkande resultaten i matematik, naturvetenskap och läsförståelse som PISA-undersökningarna visade på bröts 2015 och vi låg då på genomsnittet för OECD-länderna. I december får vi resultaten för 2018 års undersökning. TIMSS undersökningar i matematik och naturvetenskap visar på samma vikande resultat för Sverige men även på ett positivt trendbrott vid 2015 års undersökning.

I de gotländska skolorna finns det flera saker att vara stolt över. Vi presterar över genomsnittet i riket vad gäller andelen behöriga elever till gymnasiet och eleverna är generellt nöjda med sin skolgång. Det finns dock en del utmaningar även för oss. Det rör kanske främst att öka likvärdigheten i vår undervisning mellan skolor och mellan klassrum inom skolor. En utmaning som kan tyckas relativt enkel att lösa på pappret, men som i realiteten kräver en hel del arbete.

Kollegialt lärande, alltså ett strukturerat samarbete mellan lärare gällande undervisningens alla moment, ger en ökad likvärdighet mellan klassrummen. Så en del av svaret för att nå ökad likvärdighet är således att öka det kollegiala lärandet inom regionen. Skolans värld är full av nya modeord, som exempelvis kollegialt lärande. Samarbete inom arbetsplatser har alltid funnits, skolan inkluderat. För att man inom en skola eller utbildningsförvaltning ska ha bättre förutsättningar för att utveckla verksamheten krävs det mer än att personalen samarbetar. Det krävs att pedagoger bygger en gemensam kunskap och kompetens som resulterar i gemensamma rutiner, strategier och handlingsmönster. Kollegialt lärande är alltså ett mer djupgående samarbete.

När vi NO-lärare på Solbergaskolan bestämde oss för att arbeta mer djupgående med kollegialt lärande, 2017, innebar det att vi var tvungna att börja samarbeta mer strukturerat. Vi arbetade fram gemensamma lektionsplaneringar, laborationer, övningar, prov och bedömningsmallar. Vi har nu en gemensam plan och ett gemensamt material att utgå ifrån. Eleverna på Solbergaskolan möter idag en skola där likvärdigheten mellan klassrummen är mycket större än den var tidigare. Som lärare resulterade det också i att våra ämneskonferenser blev mycket mer värdefulla då mötena idag känns mer relevanta och ger resultat som syns i klassrummet. Vi diskuterar undervisning och ämnesdidaktiska frågor i mycket större utsträckning idag jämfört med tidigare.

Det kollegiala lärandet innebar också många andra fördelar som till exempel minskad arbetsbelastning, ökat fokus på förebyggande arbete med anpassningar där specialpedagogiska insatser kan effektiviseras, arbetsplatsen upplevs som mer öppen och trevlig och vi besöker varandras lektioner oftare. Men självklart har det även skett på bekostnad av att vi varit tvungna att i vissa fall ”döda våra älsklingar”. Arbetar man kollegialt betyder det ett givande och tagande, och vissa moment i undervisningen som man älskat fick inte plats i den nya gemensamma planeringen. Tyvärr. Eller så försöker man se det positiva med det, att vi fick möjlighet att bekanta oss med nya ”älsklingar”.

Är det realistiskt att tro att vi ska kunna arbeta med kollegialt lärande inom hela regionen? Med syfte att öka likvärdigheten. På flera skolor är man kanske ensam som NO-lärare. Då är det svårt att samarbeta med andra NO-lärare. På andra skolor har man kanske flera NO-kollegor. Men vi är också ansvariga för vår egen undervisning och den plan vi har för att lyckas med det är kanske svår att förena med vår kollegas undervisningsplan. Det finns således utmaningar för att öka likvärdigheten inom NO-undervisningen i regionen genom ökat kollegialt lärande. Och utmaningarna kommer se olika ut på olika skolor.

Sedan höstterminens start 2019 har jag ett lektorsuppdrag i de naturvetenskapliga ämnena på grundskolan inom Region Gotland. En del i det uppdraget har som syfte att försöka öka likvärdigheten inom regionen och därför bygga upp en digital kunskapsbank i NO, i ett första steg riktad mot högstadiet. Tanken är att kunskapsbanken ska fyllas med lektionsplaneringar och undervisningsmaterial som PowerPoint-filer, övningar, laborationer och korta filmer. Det ska vara ett levande dokument som ska utvecklas med tiden. Och de lärare som önskar kan alltså plocka delar eller hela kurser därifrån. Men än hellre komma med förbättringsförslag och vara en del i att utveckla materialet. Genom att arbeta med exempelvis gemensamma planeringar kan man vidga antalet kollegor man samarbetar med och inte enbart vara bunden till de kollegor som man är fysiskt närmast, om man har förmånen att ha ämneskollegor på sin arbetsplats.

Förhoppningen är alltså att en sådan levande kunskapsbank kan utgöra en start för, och vara en del i, att öka det kollegiala lärandet inom regionen i NO-ämnena. Genom att arbeta med gemensamma planeringar, lektioner, laborationer eller hela kurser har man gemensamma erfarenheter av undervisningsmoment som man kan diskutera, förändra och förbättra tillsammans. Det är en förutsättning för verksamhetsutveckling. På sikt kan då möten och träffar vi har på regionnivå bli än mer relevanta för oss lärare. Att vi faktiskt diskuterar för oss pedagoger betydelsefulla och värdefulla ämnes och ämnesdidaktiska frågor rörande vår egen undervisning. Lyckas vi med detta kommer det leda fram till resultat som syns i klassrummet och reell skolutveckling.

Mårten Hjernquist, Lektor, Solbergaskolan

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.