Varför är faktatexter skrivna som de är?

Lärobokstexten har krav på sig att vara både distanserad och objektiv. Det ska inte framgå några synpunkter eller ställningstaganden varken på eller mellan raderna. Texterna måste också, ofta av utrymmesskäl, skrivas i komprimerad form och späckas således med mycket fakta vilket kan leda till att tydlighet och förklaringar inte får plats. En typisk faktatext är skriven i presensform, ibland i deponensform men lika ofta i passiv form, vilket ställer höga krav på språklig kompetens hos läsaren.

För en elev med svenska som modersmål fungerar möjligen samtliga varianter på passivformer automatiskt och utan vidare tankemöda, i alla fall vad gäller själva böjningsmönstret. Men en djupare förståelse om hur saker och ting hänger ihop kan vara svår att uppnå genom läsning. Det räcker inte med att läsaren kan avkoda själva orden i texten. Det krävs även förkunskaper, relevanta sammanhang och kunskaper kring bland annat lässtrategier för en djupare läsförståelse av texter skrivna på det sättet som lärobokstexter är skrivna.

Vad är det som är svårt?

I svenska språket är deponensverb verb som har passiv infinitivform men i själva verket har en aktiv funktion. Deponensverben slutar alltid på -s, oavsett tempus och utan s:et existerar inte ordet eller har en annan betydelse. Exempel på sådana verb är hoppas, andas, färdas och finnas, som alla ser ut som passiva former av aktiva verb som hoppar, andar, färdar och finnar. Det stämmer ju inte och det ställer till det för de flerspråkiga eleverna som har lärt sig, eller är på väg att lära sig, andra svenska verbmönster. En mening som: Det är koldioxid som vi andas ut och som finns i bilens avgaser, innehåller två deponensverb. Verbet andas ut är i just denna konstruktion dessutom ett partikelverb vilket kan krångla till det än mer.

Faktatexternas passiva verbformer används för att visa att subjektet är passivt, eller att det är ointressant vem eller vad som utför en handling. Meningarna Oftast ritas atomer med cirklar eller skal och Det finns en naturlag som säger att ingenting försvinner, allt finns kvar är båda passiva meningar och är hämtade ur en no-text som handlar om atomer och molekyler. I skolans faktatexter kan det också finnas kombinerade verbkonstruktioner som exempelvis partikelverb som är passiva. Näringen tas upp av växter som kan växa mer eller Ämnen kan gömmas undan eller brytas ner.

Hur kan man göra?

För att underlätta för eleverna kan det fungera att göra om vissa textstycken så att de blir aktiva satser i stället. Lärobokens mening Näringen tas upp av växter som kan växa mer kan förklaras med en aktiv sats: Växterna tar upp näringen och kan sen växa bättre är exempel på en sådan. Det hjälper en bit på vägen möjligen men oftast behöver vi förklara och exemplifiera för att en djupare förståelse ska kunna befästas.

Det finns många språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt att använda sig av för att fördjupa kunskapen hos alla elever. Man kan exempelvis jobba med så kallade textkopplingar inom no- eller so-ämnet. Arbetssättet tränar ord och begrepp samt hur de hänger ihop och kan naturligtvis anpassas efter grupp, nivå och ämne. Det bör användas då eleverna har lite kött på benen inom ett visst område. Man behöver ha lite förkunskaper för att ha något att koppla ihop.

Visa i helklass på tavla/Padlet (eller annan digital yta) de begrepp ni jobbar med:

Padlet som ger en översikt över NO-begrepp

Modellera först hur de ska göra genom att förklara begrepp som man kan koppla ihop och motivera varför.

Exempel på koppling:

  1. Jag väljer ordet atomer och små delar därför att alla ämnen är uppbyggda av atomer som är otroligt små delar.
  2. Jag väljer syre, kol och grundämne eftersom både syre och kol är grundämnen.

Låt nu eleverna ta över och göra textkopplingar i par och anteckna dem. Sedan får de delge varandra i helklass genom att läsa upp sina kopplingar högt. Detta är viktigt eftersom det innebär att man får höra orden och begreppen flera gånger men formulerade på olika sätt vilket ökar förståelsen för samtliga elever. Övningen kan göras svårare genom att eleverna inte får anteckna något utan ska komma ihåg sina kopplingar som de redovisar muntligt för de övriga så som läraren gjorde i början. Läraren stöttar hela tiden och klargör begrepp som kanske inte används på rätt sätt. Alternativt låter man någon annan elev prova att formulera samma sak men på ett nytt sätt tills alla är nöjda.

På det här sättet kan man jobba med avsnitt som är utmanande och svåra för eleverna att ta till sig bara genom att läsa i en lärobok. Man ersätter inte läsningen men eleverna får förklara och visa om de har förstått textens innehåll och fördjupar och befäster det lästa. Eleverna når en djupare förståelse än om de försöker memorera och återge lärobokens formuleringar till exempel på ett kommande prov. Fler exempel på språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt finns beskrivet i Solbergaskolans blogg som länkas till i referenserna.

Anette Hölttä, förstelärare och språklärare, Solbergaskolan


Referenser

Anncatrin Hjernquist & Klara Rudstedt. Koll på NO. Stockholm: Sanoma utbildning.

Exempel på Padlet

Solbergaskolans blogg